Lite mitt Lite ditt Lite datt

Efter att sovit en natt i min egen säng, inte behövt att gå upp vid 6 tiden och avnjutigt en frukost med riktig ost och bra bröd. Så börjar jag att inse att mitt äventyr i Namibia faktiskt är slut och att nu måste försöka fortsätta med de liv jag levde innan jag åkte iväg.
Men hur fortsätter man med sitt gamla liv när jag inte är den personen jag var för nästan 2 månader sedan?

Okej nog med svåra tankar och låt oss istället tänka på allt bra som hände på Harnas.
Jag lovade ju att ladda upp lite bilder nu när jag är hemma och har bra internet.
Dagens bild är en av mina favoriter.

Bilden visar Max och Morris. Jag tog bilden när vi var ute på research en dag.
Max och Morris är bröder som för ca ett halvt år sedan blev framgångsrikt ut släppta i lifeline och är idag helt oberoende av människor. De jagar själva och klarar sig riktigt bra ute i de vilda. Tyvärr går det inte att släppa dem utanför lifelinens skydd på grund av att geparder ses som ett skadedjur och dödas regelbundet av bönder och jägare.

Att sitta bredvid två full vuxna geparder hanar är väldigt speciellt och man får en helt ny respekt för dem när man är så nära

Har efter lite mer en ett dygns resande äntligen kommit hem till Sverige. Kommer inte att lägga ut något idag. Är alldeles för trött för de, men imorgon kommer jag att börja lägga ut några av alla de bilder jag har tagit under de senaste veckorna.   

Igår åkte vi till kuststaden Swakopmund för att uppleva den ”riktiga” öknen. Swakopmund ligger ca en timmas bilresa från gården, men vi tog den långa vägen för att få se några historiska platser från tiden då Tyskland och England hade kolonier i Namibia. Swakopmund är en före detta tysk stad och det syns på byggnaderna.
På vägen dit åkte vi genom ett område som såg ut som om vi hade kört fel och hamnat på månen. Helt otroligt område som ser konstgjort ut.

Efter en snabb lunch åkte vi ut till sanddynorna. Väldigt märkligt att gå omkring bland höga berg av sand. När vi hade lekt färdigt i sanden hade Pattrik en överraskning… Sandbording

Det går ut på att man åker ner från en sanddyna på en bräda så fort som möjligt. Så kul. Det går väldigt fort och man försöker hålla brädan i rätt riktning. De ända som var mindre kul var att man var tvungen att gå hela vägen upp igen med brädan i väldigt djup sand.
Efter att alla hade åkt ett par gånger så fick vi en uppgift av Pattrik. Att själva ta oss ut från öknen.
En två timmars promenad genom sanddynorna, ganska trevligt men mot slutet kom dimman in så att vi inte kunde se nått.
Efter lite letande hittade vi Pattrik igen och han tog oss till en strandbar. Doppade mina fötter i havet och jag kan säga att det var väldigt kallt.
Sedan var det dags för middag och vi åt på en restaurang med riktigt bra mat. Väldigt stora portioner dock, en förrätt var lika stor som en vanlig huvudrätt. Det är biligt att äta här i Namibia en middag med förrätt och huvudrätt kostade bara 170 svenska kronor.

När vi alla var mätta så åkte vi tillbaka till sanddynorna för att slå läger. Det är inte så trevligt att sova ute i öknen. Vid 3 tiden kommer dimman in och allt blir blött.

Efter en stor frukost i stan fick vi tillfälle att shoppa lite. Jag är helt usel på att köpa souvenirer till folk. Köpte en och ett par örhängen till mig själv.

Sedan var det dags för det vi hade väntat på hela dagen. Skydiving!!
Kan nu saga att jag har gjort det och jag har både bild och video bevis. Kommer jag att göra det igen?? Antagligen inte… det var helt otroligt men jag behöver inte göra det igen.

Imorgon åker vi vidare till Sydafrika för safari. Känns helt sjukt att det redan har gått 6 veckor sedan jag åkte hemifrån.
Får se hur internet är på safarin.

Okej mycket har hänt de senaste dagarna, så det är lika bra att jag börjar från början.

Onsdag 16 maj

Skrev om min förmiddag men inget om eftermiddagen som var minst lika spännande.
Det blev ingen leopard promenad i slutändan, men vi fick i alla fall gå in till dem och ta lite bilder och klappa dem. Har väldigt stor respekt för leoparder och de med rätta anledningar. Leoparder har ett häftigt temperament och kan gå från gosig till arg på en sekund. Det var fortfarande jätte häftigt att vara nära dem och se på hur dem betedde sig med Evert.

Sedan var det att gå ner till byn för att måla sitt handavtryck på taket i matsalen. Kul att ha sin hand på samma ställe som alla volontärer som har varit på Harnas.
En snabb dusch och lite rena kläder senare var det dags att gå upp till byn igen för att lyssna på lejonen när de ryter.
Det finns inget som kan förbereda dig på hur det känns att sitta bara ett par meter ifrån rytande lejon. Helt magiskt.
Sedan var det Lapa night vars tema var black tie.
Inte det roligaste temat men jag hade kul ändå.

Torsdag 17 maj

Mycket tårar när vi sa hejdå till Harnas. Gick upp kl 5 för att packa klart och sedan ta mig upp till gården för att säga farväl till alla djuren. Stämningen vid frukosten var dämpad och när Evert bad alla som skulle lämna farmen att stiga fram så kändes de ännu värre. Mitt namn var det första som ropades upp för att gå fram till Evert, Jako och Bonita och ta emot mitt överlevnads certifikat. Började gråta när jag tog emot pappren.

Sedan var det iväg till bussarna som skulle köra oss till Windhoek. Kramkalas och mycket tårar när man ska säga hejdå till så många personer som man tycker väldigt mycket om.
När jag väll var på bussen kändes det ändå bra och jag var nöjd med de jag lyckades åstadkomma under mina 5 veckor på Harnas.
4 timmars buss till Windhoek och sedan 4 timmars buss till öknen.
Kl var 5 när vi kom fram till Vergenoeg som är gården Harnas äger i utkanten av öknen. Stället vi bor på är jätte fint och våra rum har egen dusch, vilket klassas som rena lyxen vid detta laget. Jag delar rum med Kate. 

På gården finns Pattrik som sköter om allting. Han är lärare och började med att ha en lite lektion om öknen. Sedan var det middag och det var riktigt skönt att sitta ute. Här är det inte lika kallt på natten och dagarna är också varmare. Det blev tidigt i säng eftersom alla var trötta efter allt resande.

Fredag 18 maj

Blev väckta av Pattrik lite innan 6 och fick 10 minuter att göra oss klara på. Sedan tog han med oss ut på slätten för att titta på soluppgången. Helt otroligt att bara sitta och titta på när solen sakta går upp. Fick cirkel of life på hjärnan när solen gick upp.
Sedan blev det frukost och efter det film om öknen följt av att vi fick i uppgift att gå ut och ta kort på allt intressant vi kunde hitta. Det ända jag hittade var en ödla…
Hade lite fri tid innan och efter lunch, så jag passade på att lägga mig vid poolen och bara dega. Vilket är något jag inte har gjort på ett långt tag.

Efter fika med saft och kakor så åkte vi på tur in i området som tillhör gården.
Det är ca 25 000 hektar mark. Lanskapet här är helt annorlunda än det som var på Harnas. Här är allt bergigt och mycket lång vegetation. När jag säger öken så tänker ni säkert på sand men i denna delen av öknen är det grus och berg som gäller. Sanddynorna finns närmare havet.
Efter att ha kört ett tag så fick vi möta våran första utmaning att klättra mer i en torr flodskåra. Det var säkert bara tre meter men det var ändå lite läskigt för en som inte är van att klättra.
Följde sedan den torra floden ett tag och fick syn på en skorpion som jag senare fick veta är en av de mest giftiga i Namibia…
Körde upp på ett berg och tittade på solnedgången. Kommer att ha många bilder på solnedgångar när jag kommer hem.

Lördag 19 maj

Idag fick vi göra lite riktigt arbete. Fick i uppgift att gräva ner en vatten ledning som går från gården till ett vattentorn. Detta låter inte så jobbigt men det kan jag säga att det var. Det är väldigt stenigt och gruset är hårt packat. Fick använda hackor, järn spett och spadar men vi fick jobbet gjort.

Vid 11 blev det för varmt för att arbeta så Pattrik hade lektion om öknens faror. Spindlar, ormar och skorpioner var det som de flesta oroar sig för. Anledningen till detta är att vi efter lunch skulle åka iväg för att sova ute under bar himmel.
Packade väskan och åkte till en park som har väldigt speciella berg. De är helt släta och har en rödaktig ton. Efter att ha lämnat våra saker vi vårat läger så åkte vi för att bestiga en 90 meter hög sten (kommer att förstå varför jag kallar den sten lite senare) för att se på solnedgången.
Väldigt mysigt att sitta och se ut över landskapet medans solen går ner.

Innan det blev helt mörkt gick vi tillbaka till lägret för att börja med maten. Fick grillat kött, potatissallad och en grillad macka med ost, lök och tomat. Super gott och väldigt kul att laga allt över eld.
Sedan satt vi runt läger elden och lyssnade på när Pattrik berättade de han viste om stjärnorna och Namibias historia. När det var helt mörkt visade Pattrik hur man tar kort på stjärnorna. Han tog helt otroliga bilder och jag ska försöka att lista ut hur man gör det med min.
Att ligga under bar himmel är väldigt häftigt och jag låg vaken länge och kollade på stjärnorna och såg till och med några stjärnfall.

Söndag 20 maj

Wow vilken dag!!!
Sov inte så mycket jag hade behövt men det är svårt att sova när man sover på marken och har någon som snarkar lite längre bort.

Började med att äta frukost i lägret och sedan snabbt packa ihop för att gå på vandring i bergen. Har så många foton att visa när jag kommer hem, för det går nämligen knappt att beskriva hur allt ser ut. Vandringen slutade med att vi besteg ett 300 meter högt berg. Toppen är cirka 1000 meter över havet, men för oss var det 300 meter som vi klättrade eller vissa av oss. Man fick välja om man ville klättra ända upp till toppen eller inte. Jag var lite tveksam först men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Vi var bara två stycken som följde med Pattrik ända upp till toppen. Det var väldigt läskigt, men när vi väl var uppe så var utsikten värd allt slit för att ta sig till toppen. Att bestiga berget tog ca 45 minuter och när vi kom upp var man helt slut och det tog ett litet tag innan man kunde röra sig igen. Området vi var i är den plats som man filmade 10 000 BC på. Ska se på den filmen lite senare.
Jag vet inte vad som har hänt men här i Afrika så gör jag saker jag aldrig skulle göra hemma.
Här umgås jag med farliga djur, klättrar i berg och tar lugnt kort på skorpioner. Vad har hänt med mig.

Att klättra ner var värre än att klättra upp och när alla väl var nere så behövdes de bara 10 minuter i bilen tills alla sov.
Spenderade resten av dagen vid poolen för att ta det lite lugnt.    

Igår blev en ganska bra dag trots mitt breakdown. På eftermiddagen fick jag gå på baby caracal walk, vilket också var deras första upplevelse utanför deras inhägnad. Det är fyra stycken som är mellan 8 och 6 veckor gamla. Dom var inte glada på oss när vi satte ner dem i buren och sedan tog med oss dem ut.
När vi väll hade kommit ut till en plats som var lämplig till att släppa ut dem på så ville de inte lämna buren.
Tillslut gick en av dem ut och började utforska. Nästan direkt började de två äldre klättra upp i träden och vi hade fullt upp med att få ner dem.
Vi var bara ute i 20 för att dom var så rädda när en traktor körde förbi. När vi kom tillbaka till deras inhägnad tog det 5 minuter innan alla sov. Dom var helt slut.

Idag är det wishday för mig och alla som åker. Det var meningen att vi skulle gå på promenad med en av leoparderna, men när vi gick in för att fånga en av dom så ville inte någon av dem gå in i bilen. Evert sa att vi skulle vänta i en halvtimma och om dom kunde lugna ner sig. Under tiden gick och hjälpte personerna som hade farmwork. De skulle ta ut de mindre strutsarna från gården och släppa dom utanför. Det var mycket jobb med att försöka valla 4 ovilliga strutsar.
När vi var klara så kom Evert och sa till oss de inte skulle bli någon promenad. Han hade en dålig känsla inför promenaden och jag litar på Everts instinkter när det kommer till leoparder.
Så vi åkte med Bontita och matade djuren som har inhägnader lite utanför gårdens gränser.
Simone och jag fick sitta på taket. Det är nog något av de bästa jag vet, att var på flaket eller taket av en bil när den kör genom bushen. Det är lite som ett tv-spel och innan någon får panik över detta kan jag berätta att detta inte är vanliga bilar. Alla fordon är specialbyggda för att fungera i Afrika. Det är ganska säkert att sitta på taket, man får bara se upp för grenarna.
Sedan skulle vi ta ut baby pytonormen för att den skulle få lite sol och motion, hade fått reda att dom var tama och vana med människor. Kan ni gissa vad som hände??

Jag blev biten i fingret… tur att pytonormar inte är giftiga.
Har nu blivit biten av spindlar och ormar, bara skorpioner kvar och jag tror att jag helst slipper dom.

Om allt går som planerat så kommer vi att få gå in till leoparderna om en stund för lite interaktion och en del foton.
På eftermiddagen blir det att måla mitt handavtryck på taket i byn och sedan åka på lion roar. 

Vet inte om jag kommer att kunna blogga under min vecka i öknen. Har hört att det inte finns internet, men jag ska försöka att blogga så fort jag hittar internet. Kommer att skriva varje dag och lägga upp det senare.

Igår var det dags för fram work igen och denna gången rengjorde vi caracalsens hus. Först fick vi flytta all gammal hö som hade legat där ett bra tag. Det var fullt av spindlar och en massa andra småkryp. Fick en lite shock när jag först lyfte på höet.

Det var ett riktigt skit jobb, hade hö överallt när vi var klara. Vi var tvungna att kasta höet över ett två meter högt stängsel både nya höbalar och gammal. De var för lång väg att bära dem runt och man behövde två personer för att orka bära höbalen en längre sträcka.
Det var hårt jobb men jag kände mig stolt över arbetet vi hade gjort när jag såg hur mycket caracalsen uppskattade sitt rena hus som nu är förberett för vintern.

Imorse hade jag ett lite breakdown. Det är 6 personer som lämnar Harnas ifrån vår grupp på torsdag och alla vill så klart göra något roligt, sedan har jag 6 newbies som också vill göra något kul för att dom hade tydligen ”tråkiga” jobb hela veckan vilket inte stämmer. Det blev bråk och ingen ville var den som gjorde de tunga arbetet. Det är mitt jobb som team leader att dela ut de olika uppgifterna o.s.v. och idag var det en leopard promenad som nästan aldrig händer och såklart ville alla gå på den. Bestämde då att vi skulle lotta om det och efter lite bråk fick jag igenom min vilja.
Sedan kom utmaningen med alla andra uppgifter… det blev återigen bråk och folk blev bara mer och mer själviska. Tillslut orkade jag inte mer och det bara brast för mig. Allt självförtroende jag byggt upp under veckorna här var som bort blåst när jag insåg att jag inte kunde få min grupp att komma överens.
Är så förnedrande att bara bryta ihop inför alla. Som tur är så var de flesta upptagna med sitt och märkte det inte, men hela mitt team fick se mig bryta ihop.
Evert fick komma och lösa problemet. Kanske är det tur att jag åker på torsdag…

Tillslut blev det att jag gick på promenad med Atheno vilket var trevligt. Han var lite slö i solen men vi fick honom att leka med oss i nästan en timma innan han gick in i bushen och la sig under ett träd där han tillbringade 2 timmar med att sova i skuggan. Fick några bra bilder.
Hoppas att eftermiddagen blir bättre.       

Idag fick jag gå och hjälpa till hos förskolan som Harnas startade för ett par år sedan. Barnen som går där har föräldrar som jobbar på gården. De får lära sig att skriva, räkna och hur man beter sig bland folk. Samhälls strukturen är annorlunda än dem hos oss och de sociala normerna som för oss är självklara är helt främmade för dem.
Det är svårt för mig att förstå hur deras värld fungerar, men jag gjorde mitt bästa och hade ganska kul.
Fick först gå ut på promenad med de små och leta efter ätbara växter och titta på olika spår i sanden. Pojkarna ville inte riktigt lyssna på oss för att vi är kvinnor, så vi hade fullt upp med 10 barn. När vi kom tillbaka till skolan så hjälpte vi dem att måla sina händer och fötter på ett papper med röd färg. Har röd färg lite överallt nu.

När vi var klara så gick jag in till baby caracalsen. Dom börjar att få riktigt vassa tänder och klor. Har händerna fulla av riv och bitmärken. Men dom är så söta så jag bryr mig inte.

Kan inte fatta att jag bara har två dagar kvar här. Tiden går så fort, snart är jag hemma i Sverige igen. Som tur har jag en vecka i öknen och några dagars safari kvar. Måste sola lite mer för att bli brunare än MK ;P    

Idag är det söndag och det betyder att det inte händer något speciellt idag. Alla tar det lugnt och passar på att spenderar tid med sina favorit djur.
Har 3 dagar på Harnas efter idag. Känns lite konstigt att åka efter att ha varit här i nästan 5 veckor.
På torsdag bär det av till öknen för att hjälpa till på det projektet som harnas nyligen startat.
Vet inte riktigt vad jag kommer att göra. Alla som har varit där säger att det är jätte kul men vill inte säga vad man får göra.
Ser fram emot att se öknen och andra delar av Namibia.   

Igår kom det nya newbies till Harnas. Dom är 12 st och kommer från Danmark, USA, Canada, Norge och Tyskland. En av amerikanskorna är min nya rumskamrat så det är slut med att prata svenska i stugan och börja prata engelska 24/7.
Vet inte om jag har berättat om kvällen då de nya kommer, om jag har gjort de så hoppa till nästa stycke.
Vi ”oldise” får inte gå ner till byn och träffa de nya fören klockan slår 18:30. Då går alla tillsammans ner till byn för att skaka hand med de nya som sitter vi lägerelden. Vet inte riktigt varför vi gör det, för det är omöjligt för de nya att komma ihåg våra namn när 35 pers presenterar sig i följd.
Sedan har vi ca 15 min att byta kläder, duscha eller vad det nu är vi behöver göra innan middagen. I byn finns det 3 lång bord och newbiesen får alltid sitta vid mitten bordet. Det är alltid lika roligt att se de nyas miner när man ropar seconds som betyder att man får ta mer mat, alla springer för att bli den första att ta mer. 
När disken är diskad så börjar vi med presentationerna. De nya börjar och man ska berätta namn, ålder, jobb, hur länge man stannar och status (singel eller inte).
Det är en tradition här på Harnas att oldies inte alltid berättar sanningen om oss själva. Detta gör att de nya måste prata och fråga oss om dom vill få reda på sanningen. Fungerar ganska bra, men jag har fortfarande folk som tror att jag är marinbiolog.
Sedan är det dags för oss oldies att presentera oss och sjunga våra team songs. Mitt lags sång är en blandning av Barbie girl, hakona matata och 2 andra sånger som jag inte vet titeln på. Har den på film så jag kan visa er där hemma sen. Efter att vi har sjungit så får vi veta vem som är vår nya medlem.
Sen får vi presenter från dom som lämnade Harnas dagen innan. Det är två timmar till närmaste stad och vi får aldrig åka dit. Det är bra att kunna få något extra ibland.

Idag blev det foodprep igen för att ingen annan ville göra det. Det var helt okej och vi hade mycket tid så vi behövde inte stressa. Kunde gosa lite med djuren och bara ta det lite lugnt.
Sedan blev det att städa Elsas inhägnad. Elsa är ett lejon var bakben inte fungerar som dom ska efter ett slagsmål för ett par år sedan.                       

Idag fick jag äntligen gå på promenad med ett av mina favorit djur här på Harnas.
Caracals!!! (öken lodjur på svenska)

Det finns två caracals som bara har tre ben. Deras namn betyder kärlek och skönhet på Afrikaans, men jag kan inte stava till deras namn så jag kallar dom kärlek och skönhet.
Vi fick bara med oss en av dem ut. Den andra ville inte följa med.
Blev körda ut till vattenhålet vid volontär byn och gick omkring i området i 3 timmar. Så mysigt att bara strosa runt i bushen och se när Skönhet springer runt och njuter av att sträcka benen. Fick några riktigt fina bilder och såg en hel del antiloper.
Det ända som var lite tråkigt var de personerna som var med mig. Dom var alla från tyskland och pratade tyska med varandra. Pratade bara engelska när dom tilltalade mig.
De ville sitta och sola vid vattenhålet hellre än att gå omkring i bushen, så jag gick själv och skönhet följer efter mig. Har tillbringat mycket tid med caracalsen och nu kommer dom när jag ropar och kommer alltid fram å hälsar när jag går förbi deras inhägnad.
Det är väldigt kul att dom tycker om mig för caracalsen är väldigt skygga och går inte fram till alla.

Ikväll kommer det nya. Hela 12 st. Det kommer att bli fullt i alla stugor och mycket folk i grupperna. Hoppas att dom som kommer är bättre än de som kom förra veckan. De flesta är väldigt lata och vill inte göra ”tråkigt” arbete.

Har varit på Harnas i 4 veckor idag. Det är helt otroligt hur fort tiden går, men jag börjar att känna att jag är redo att lämna Harnas på torsdag. Vill se något nytt och uppleva nya saker.         

Idag har jag varit hemifrån i 4 veckor. Vart tog all tid vägen? 2 veckor kvar i Namibia innan det bär av till Sydafrika… Undrar hu damigt mitt rum är??

Igår var det Lapa night som det är varje onsdag och tema denna veckan var pyjamas party.
Det visar sig att jag är en av få som faktiskt sover i pyjamas överhuvudetaget. Fick gå runt hela kvällen i min snobben pyjamas. Som tur var tvättade jag den dagen innan så att den var i alla fall ren. Det var väldigt kallt och vi fick gå ner till byn tidigare än vanligt

Idag blev det bush burning. Vilket går ut på att man bränner träd som inte hör hemma i den namibiska bushen. Trädet vi brände hindrar andra växer från att växa och förgiftar jorden runt omkring den. Vi fick hjälp av en bushman som viste vilka träd som är dåliga o.s.v. han talade dock ingen engelska så det tog ett tag innan vi förstod vad han menade några gånger. Det är väldigt tungt och varmt arbete och efter 3 timmar hade vi lyckats att tända 8 eldar och fällt 3 av dem. Är nu helt slut och ska efter lunch gå och lägga mig under ett träd.

Idag på förmiddagen har det inte hänt något speciellt. Alla djur har sköt sig hittills och morgonen har flutit på bra. Så idag tänkte jag berätta lite om hur schemat ser ut för oss volontärer och hur vi spenderar våra dagar.


Kl 5:30
Solen börjar gå upp och alla djuren börjar vakna.

Kl 6:15
Går upp för att borsta tänderna och klä på sig

Kl 6:40
Promenad upp till gården. Tar ca 10 minuter att gå upp till gården från min stuga.

Kl 7:00
Frukost serveras.
Varje dag får vi yoghurt, flingor, bröd, jordnötsmör, frukt och sylt. Det serveras också något lagat t.ex. gröt, äggröra, stekt ägg och om vi har riktig tur så är det pannkakor eller fattiga riddare. Har till och med fått mannagryns gröt ett par gånger.     

Kl 7:30
Morgonmöte med utdelning av uppgifter för förmiddagen.
Evert säger vad varje grupp har att göra och det är sedan gruppledarens jobb att säga vem som gör vad.

Kl 8:00
De som har disken går och städar undan frukosten och resten går för att göra sig klara för sina uppgifter.
Alla går till volontärrummet för att ladda sina elektriska prylar. (det finns inga eluttag i byn)

Kl 8:30
Alla aktiviteter statar

Kl 13:00
Lunchen serveras

Kl 14:30
Möte under det stora trädet med kakor och saft. Bestämmer vem som ska göra vad under eftermiddagen och diskuterar de som har hänt under förmiddagen.

Kl 17:30
Går ner till volontärbyn för att duscha och vila inför middagen, om det är tisdag är det en lektion om djur för den som vill gå. Solen börjar gå ner

Kl 19:00
Middag

Kl 20:00
Dom som ska på sleep out går tillbaka till gården och resten sätter sig vid lägerelden.

21:00
Går och lägger sig

Hade lite fri tid och bestämde mig för att skriva lite till.
Vill bara säga att allt är bra med mig. Fick några oroliga komentarer hemmifrån. Ingen kom till skada!!

Ska berätta lite mer om tour.
När man är ute på tour åker man i en turistjeep som kan ta 16 pers. Har en specialbyggd släpkärra där bak med all mat. Om det är många turister så får volontärerna sitta på släpkärran och jag hade tur som slapp de. Har hört att det är grymt obekvämt att sitta där bak.
Det första man får göra är att hjälpa Johan att lasta kärran med kött, millie pap (hopkok av olika sädesslag, majs och grönsaker) och andra god saker. Sedan går man upp till köket för att hämta kaffe, te och fikabröd till turisterna. Johan kommer då körande med jeepen och sedan börjar turen.

Först ut är de vuxna babianerna. Tre volontärer står på släpkärran och kastar bollar av millie pap, medans Johan kör läng med stängslet. Det är grymt jobbit att stå och kasta samtigit som man måste hålla balansen och se vart man kastar. Millie pap är väldigt kladdigt och fastnar överallt. Tror att jag fortfarande har kvar lite i håret och kommer aldrig få bort allt från under mina naglar.

Sedan åker vi vidare till lejonen. Där är det svåra att kasta stora stycken av kött över två meter höga stängsel. Jag har svårt att kasta en vanlig boll rakt fram tänk er då hur det går för mig när jag försöker att kasta något tungt högt upp i luften med ett lejon rakt framför mig som morrar hotfullt. En av tjejerna som var med mig tog en riktigt kul bild på mig när jag kastar en bit kött och den flyger rakt in i stängslet.

Efter lejonen är det vildhundarna som man matar med inälvor och andra mysiga organ. Man står uppe på en plattform och kastar ut bitar av inälvor med en flock vildhundar under en. Dom gör det konstigaste läte jag någonsin har hört. Det går inte att förklara, om du är nyfiken gå in på youtube och sök på afrikansk vildhund.
Jag är väldigt glad att jag har blivit ganska van med äckliga grejer från skolan annars hade jag nog haft ett problem med alla inälvor och organ.
Sedan var det gepardernas tur att bli matade. Det är 22 vilda geparder i en inhägnad och vi måste åka in till dom för att mata dom. Är grymt läskigt att ha 22 geparder som morrar och fräser åt en. Johan är den som matar dom för att det är säkrats så. Fick några bra bilder dock så jag klagar inte.
Sedan är det leoparderna. Det är väldigt speciellt att se leoparder på nära håll.
Efter de var det caracals som är riktigt kul att mata för att dom hoppar jätte högt och sedan gör en backflipp.

När touren är slut får vi städa kärran och bilen. Var kul att städa när man kan ha vattenkrig samtidigt.

Fick mina tår sönderslagna av att en av tjejerna tappade en halv tunna som man har köttet i. Tre tår är nu fulla av skrapsår och sår. Dom är svullna men inte brutna.

Som jag trodde så fick göra foodprep på eftermiddagen, men det var klart på en timma så jag kunde gå in till baby caracals å mysa med dom en stund.

Igår var det en ganska lång dag med mitt jobb som foodprepmom. Fick mycket skit för inget och det slutade med att många irriterade på varandra. Evert gick inte igenom reglerna ordentligt och det blev många missförstånd och delade meningar.
Tur är att man inte behöver göra det varje dag utan att man roterar ansvaret.

På kvällen var det drama på hög nivå, men jag kommer inte att berätta vad. Ni där hemma kommer att sova mycket bättre om jag inte säger nått. Lovar att berätta när jag är hemma.

Nätterna är löjligt kalla nu och jag sover med min sovsäck, täcke och en tjock filt för att hålla värmen.
Det är så plågsamt att gå upp på morgonen när det bara är ca 5 grader varmt och ingen värme i stugorna.

Idag var jag på Tour som går ut på att man åker runt och matar olika djur inför turister. Vi matade lejonen, leoparderna, geparder, caracals, babianer och vildhundar. Det är väldigt mycket jobb men det är så kul och en riktig adrenalin kik. Måste öva mer på mina kast, för jag lyckades kasta in köttet i stängslet två gånger. Vi hade bara två turister med oss och dom var jätte trevliga och hade själva varit volontärer för ett år sedan.

I eftermiddag blir det antagligen foodprep för min del.